Bebbiiss ♥

Jag kollade precis klart på en serbisk film som heter ''Nebeska udica''. Det är en riktig tung film som handlar om kriget i Serbien. Jag kan se om och om igen film och gråta varje gång till den.

Medans jag skriver det här rinner en massa tårar ner för mina kinder. Det känns jobbigt att tänka på det,på alla som omkom då.Det var så många barn som omkom då. Jag gick inte i skolan då krigen på gick,jag fick inte gå ut,jag fick inte leka med dem andra barnen. Jag kunde inte titta på TV heller eftersom det var bara nyheter på varenda kanal man satte på. Efter ett tag hade vi ingen el heller.

Jag hörde sirener,bomber,helkoptrar,vapen och granater varje kväll. Jag skakade så mycket varje kväll,jag var så rädd,jag sov inte på ganska länge. Jag var på landet hos min farmor och farfar men det var inte så mycket bättre där. Jag grät varje natt och undrade när kriget skulle ta slut? Jag bad till Gud att vi ska överleva kriget. Efter några månader var kriget slut,tack och lov så överlevde jag & min familj. Men hela staden var förstörd,alla skolor,byggnader osv. Det känndes som att kriget pågick i evigheter.

Några byggnade spm är förstörda ligger kvar så,så varje gång jag åker till Belgrad känns det jobbigt när jag ser det. Jag blir påminnd av allt. Jag skulle aldrig vilja att det händer någon eller igen!